PANG sa det...

...och sen kom skrivlusten tillbaka.

Sitter hemma alldeles ensam över en hel helg för första gången på ett halvår tror jag. Tid för eftertanke alltså.

Jag är fanimig helt hopplös på att blogga numera trots att det händer saker varenda dag som jag skulle vilja dela med mig av! Jag MÅSTE skärpa till mig helt enkelt. Så himla svårt kan det väl inte vara.

Bloggen var min terapi för något år sen, nu har renoveringen av huset varit det. Och som jag har fixat! Känner mig äckligt imponerad av mig själv emellanåt. :-)

Nåja.

Den här helgen har jag inte gjort mer än sett på film, läst, promenerat med hunden och lagat mat. Och det känns helt jäkla underbart. En sån helg har jag inte haft på vääääldigt länge. Igår när tjejerna åkte så la jag mig på sängen och njöt av tystnaden. Ingen tv, ingen musik, inget Wii-spel surrade..bara TYST. Helt underbart.

Det är sällan jag tillåter mig själv att vara i stillhet. Rastlösheten brukar komma som ett brev på posten om jag försöker "bara vara" men den här helgen tycks jag ha lurat arslet av herr eller fru Rastlös. Good for me.

Det enda som saknas just nu är en påse godis!

Peace!