Inte riktigt min stil egentligen men den sitter på hjärnan ändå.
torsdag 24 februari 2011
Maybe a konservburk?!
En burk innehållande någon ingrediens man inte använder så ofta men som smakar bra när man väl använder den. Sen kan man ställa tillbaka burken i kylen tills man längtar efter just den smaken igen.
Hållbarheten är ganska lång på konserver så det är ingen större risk att den blir förstörd om den blir stående ett tag.
Om man inte glömmer att stänga locket ordentligt förstås. Då kommer det in luft i burken och innehållet blir obrukbart snabbare än man trodde.
Har man riktig otur så var just den här konservens innehåll unikt och går inte få tag på längre. Man får ta en annan sämre variant istället.
Snacka om att bli blåst på konfekten.
Hållbarheten är ganska lång på konserver så det är ingen större risk att den blir förstörd om den blir stående ett tag.
Om man inte glömmer att stänga locket ordentligt förstås. Då kommer det in luft i burken och innehållet blir obrukbart snabbare än man trodde.
Har man riktig otur så var just den här konservens innehåll unikt och går inte få tag på längre. Man får ta en annan sämre variant istället.
Snacka om att bli blåst på konfekten.
onsdag 2 februari 2011
Säg det med toner...
Istället för att skriva massa dravel så får det bli musik...kanske det fungerar bättre med bloggandet då?! I don´t fu--ing think so men man kan ju låtsas!
Kickstart my heart - Mötley har fått en stor plats i hjärtat efter Sonisphere-festivalen sommaren 2010...bland annat. :) Och den som inte har läst The Heroin Diaries by Nikki Sixx bör göra det...om jag får bestämma iaf. :)
Kickstart my heart - Mötley har fått en stor plats i hjärtat efter Sonisphere-festivalen sommaren 2010...bland annat. :) Och den som inte har läst The Heroin Diaries by Nikki Sixx bör göra det...om jag får bestämma iaf. :)
söndag 9 januari 2011
Gaaah!!!!
Just nu vill jag vara där jag inte kan vara för där är nån annan och nån annan skulle inte uppskatta om jag vore där nån annan är. Ytterligare nån annan skulle uppskatta om jag vore där ytterligare nån annan är men då skriker nån annan.
Stôlli blir ja´!
Stôlli blir ja´!
lördag 1 januari 2011
Skiter i Happy New Year-sången...
...och spelar istället sången som börjar såhär: "Handen på höften som i alla tider och som alltid vill jag ha dej"..
:)
:)
onsdag 29 december 2010
Jaha...och nu da?!
Halv tio en onsdag i slutet av december händer det inte särskilt mycket i den lilla byn. Mest de hypade turisternas bilar man hör susa förbi på väg till ett nyår i fjällen. Inte fan vet jag om de är på väg dit men man kan väl låtsas att man har pejl på läget...eller?!
De "små" huliganerna har flytt fältet till förmån för pojkvän och bästakompisövernattning. Och jag sitter i soffan med en hund liggandes bredvid mig. Har inte ens tv:n påslagen. Blev plötsligt lite låg.
Äh, orkar inte.
Go´natt surmula!
De "små" huliganerna har flytt fältet till förmån för pojkvän och bästakompisövernattning. Och jag sitter i soffan med en hund liggandes bredvid mig. Har inte ens tv:n påslagen. Blev plötsligt lite låg.
Äh, orkar inte.
Go´natt surmula!
Den som väntar på nåt gott....
...väntar aldrig för länge.
Vem faaaan kom på något så urbota dumt??!!
Jesus amalia.
Nä, sova tre veckor och sen vakna till liv skulle passa mig ypperligt.
*morr*
Vem faaaan kom på något så urbota dumt??!!
Jesus amalia.
Nä, sova tre veckor och sen vakna till liv skulle passa mig ypperligt.
*morr*
söndag 21 november 2010
Fröknarna Party har tagit time-out.
Har som bekant tillbringat ett dygn i underbara Karlstad.
Stack vid 08-tiden igår med bästaste Mia som passagerare. Och som förväntat blev det otroligt många skratt under bilfärden.
Landade i Karlstad 10:40 och som de effektiva shoppare vi är så hade vi rantat runt och var klara vid 14. Här går det undan kan jag lova.
Dags för incheckning på hotellet med andra ord. Och som förväntat var inte rummet klart. Ingen tid för vila innan det var dags för hockey tydligen. Vi hoppade istället in till baren, tog en välbehövlig kall öl och slappade en stund.
När rummet äntligen var klart tog vi nordeuropas segaste hiss upp till 4:e våningen, letade oss fram till rummet och skyndade oss att....blanda en drink. Sånt är viktigt när man är befriad från hemmets sysslor ett dygn.
På med FBK-tröjorna och iväg till arenan (visst ja, vi väntade på hockeybussen på fel ställe också så vi kunde lika gärna ha missat den men, men..)...stressade som tusan hann vi upp på läktaren precis i tid innan laget äntrade isen. Gött. Dessvärre hann det inte gå mer än 21 sekunder innan indianerna gjorde mål men vi hade det bra ändå...om man bortser från att några av nötterna som stod bredvid oss luktade som att de aldrig hade duschat eller borstat tänderna. Usch.
Efter en tråkig FBK-förlust var det dags för hemfärd till hotellet igen. Och då var energin tvärslut. Så istället för en pubrunda blev det en påse ostbågar och en chokladkaka i sängen. Kl. 22:30 sov jag som en stock. Partypingla är inte direkt ett passande ord.
De blå slogs upp 06:30 idag. Vi inväntade rätt tid för frukostintag liggandes till sängs och tittandes på tv. Intog även en mugg mindre delikat snabbkaffe.
Strax efter 09 hade vi checkat ut och begav oss till Bergvik. En cd och nyckelring senare var det dags för IKEA. Fick tag på det som skulle inhandlas, och lite annat som vanligt, och vips så var det lunchdags (tiden går fort när man har roligt). Mat intogs och sen var det utcheckningsdags från Kamprads byggnad. Rappa som vi är så hann vi med Lampshopen, Rusta och Jysk också innan bilen styrdes hemåt.
Tja, det var väl detta dygn det, beskrivet i all hast. Och nu sitter jag här och tänker på hur tacksam jag är för att hon finns kvar i mitt liv efter så många år. Så ett innerligt tack för det Mia P (ja ja, jag vet att du är gift sen länge och inte har P som initial längre men det funkar inte att säga nåt annat..). Och så länge som du inte kräver att vi ska gå på nån nattclub så hoppas jag att vi gör fler såna här resor ihop. :)
Avslutar med ett litet videoklipp på Jerry Williams eftersom vi försökt se honom tillsammans flera gånger men alltid misslyckats...eller inte minns det. :)
Peace!
Stack vid 08-tiden igår med bästaste Mia som passagerare. Och som förväntat blev det otroligt många skratt under bilfärden.
Landade i Karlstad 10:40 och som de effektiva shoppare vi är så hade vi rantat runt och var klara vid 14. Här går det undan kan jag lova.
Dags för incheckning på hotellet med andra ord. Och som förväntat var inte rummet klart. Ingen tid för vila innan det var dags för hockey tydligen. Vi hoppade istället in till baren, tog en välbehövlig kall öl och slappade en stund.
När rummet äntligen var klart tog vi nordeuropas segaste hiss upp till 4:e våningen, letade oss fram till rummet och skyndade oss att....blanda en drink. Sånt är viktigt när man är befriad från hemmets sysslor ett dygn.
På med FBK-tröjorna och iväg till arenan (visst ja, vi väntade på hockeybussen på fel ställe också så vi kunde lika gärna ha missat den men, men..)...stressade som tusan hann vi upp på läktaren precis i tid innan laget äntrade isen. Gött. Dessvärre hann det inte gå mer än 21 sekunder innan indianerna gjorde mål men vi hade det bra ändå...om man bortser från att några av nötterna som stod bredvid oss luktade som att de aldrig hade duschat eller borstat tänderna. Usch.
Efter en tråkig FBK-förlust var det dags för hemfärd till hotellet igen. Och då var energin tvärslut. Så istället för en pubrunda blev det en påse ostbågar och en chokladkaka i sängen. Kl. 22:30 sov jag som en stock. Partypingla är inte direkt ett passande ord.
De blå slogs upp 06:30 idag. Vi inväntade rätt tid för frukostintag liggandes till sängs och tittandes på tv. Intog även en mugg mindre delikat snabbkaffe.
Strax efter 09 hade vi checkat ut och begav oss till Bergvik. En cd och nyckelring senare var det dags för IKEA. Fick tag på det som skulle inhandlas, och lite annat som vanligt, och vips så var det lunchdags (tiden går fort när man har roligt). Mat intogs och sen var det utcheckningsdags från Kamprads byggnad. Rappa som vi är så hann vi med Lampshopen, Rusta och Jysk också innan bilen styrdes hemåt.
Tja, det var väl detta dygn det, beskrivet i all hast. Och nu sitter jag här och tänker på hur tacksam jag är för att hon finns kvar i mitt liv efter så många år. Så ett innerligt tack för det Mia P (ja ja, jag vet att du är gift sen länge och inte har P som initial längre men det funkar inte att säga nåt annat..). Och så länge som du inte kräver att vi ska gå på nån nattclub så hoppas jag att vi gör fler såna här resor ihop. :)
Avslutar med ett litet videoklipp på Jerry Williams eftersom vi försökt se honom tillsammans flera gånger men alltid misslyckats...eller inte minns det. :)
Peace!
onsdag 17 november 2010
Hmm..
Borde ha lagt mig för längesen men ikväll tycks vara en sån där kväll som tröttheten har semester. Bara att härda ut.
Har haft en bra dag on da jobb. Lite smårörigt med rond och lite annat smått och gott men det mesta jag skulle göra blev gjort.
Har slarvat med träningen denna vecka. Endast promenader och bowling har det blivit hittills. Inte bra men bättre än inget alls sägs det. Skit detsamma, ångest får jag ändå.
Vilket upphackat inlägg...
Ser fram emot helgen, då tar jag tonårsbästisen med mig och drar på hockey i Karlstad. Det är så himla roligt att vi efter alla dessa år fortfarande har grymt kul tillsammans...kan det bero på att vår mentala status inte förändrats nämnvärt på de senaste tjugo åren? :) Tänk när vi pratar om alla tokerier vi gjorde i tonåren..som t.ex. när jag skjutsade henne på moppen och farbror blå stoppade oss, då var vi inte särskilt tuffa kan jag säga. Eller när vi var hemma hos kompisar i Mora och drack hembryggt öl och blev snorfulla (trodde vi iaf, ända tills det konstaterades att det var fel på mätaren och t.o.m. kranvattnet hade promille...vi snackar skådespelartalanger BIG TIME här alltså). För att inte tala om när vi övernattade hos två herrar utan att meddela det till mina föräldrar (mobiltelefon visste man inte vad var då) och kom inknatandes vid 8-snåret på morgonen och inte kunde förstå varför mamma var orolig och arg...lätt att man glömmer bort sånt här när man nu är tonårsförälder själv. Fast det är ju en annan sak...typ.
Leendet är stort när jag sitter och tänker tillbaka. Fan va mycket roligt man har gjort egentligen. Förhoppningsvis hinner man med minst lika mycket till.
Nähäpp, tror minsann att jag ska slå ihop das kåmpjuter nu. Snart dags att kliva upp igen och ta itu med morgondagen.
Peace!
Har haft en bra dag on da jobb. Lite smårörigt med rond och lite annat smått och gott men det mesta jag skulle göra blev gjort.
Har slarvat med träningen denna vecka. Endast promenader och bowling har det blivit hittills. Inte bra men bättre än inget alls sägs det. Skit detsamma, ångest får jag ändå.
Vilket upphackat inlägg...
Ser fram emot helgen, då tar jag tonårsbästisen med mig och drar på hockey i Karlstad. Det är så himla roligt att vi efter alla dessa år fortfarande har grymt kul tillsammans...kan det bero på att vår mentala status inte förändrats nämnvärt på de senaste tjugo åren? :) Tänk när vi pratar om alla tokerier vi gjorde i tonåren..som t.ex. när jag skjutsade henne på moppen och farbror blå stoppade oss, då var vi inte särskilt tuffa kan jag säga. Eller när vi var hemma hos kompisar i Mora och drack hembryggt öl och blev snorfulla (trodde vi iaf, ända tills det konstaterades att det var fel på mätaren och t.o.m. kranvattnet hade promille...vi snackar skådespelartalanger BIG TIME här alltså). För att inte tala om när vi övernattade hos två herrar utan att meddela det till mina föräldrar (mobiltelefon visste man inte vad var då) och kom inknatandes vid 8-snåret på morgonen och inte kunde förstå varför mamma var orolig och arg...lätt att man glömmer bort sånt här när man nu är tonårsförälder själv. Fast det är ju en annan sak...typ.
Leendet är stort när jag sitter och tänker tillbaka. Fan va mycket roligt man har gjort egentligen. Förhoppningsvis hinner man med minst lika mycket till.
Nähäpp, tror minsann att jag ska slå ihop das kåmpjuter nu. Snart dags att kliva upp igen och ta itu med morgondagen.
Peace!
måndag 15 november 2010
What a day
Tog en lite tidigare start på dagen än vad jag brukar göra. Ställde klockan på 06, hoppade glatt upp, fixade fejset och sen ut på långpromenad med vovven. Verkligen underbart.
En timme senare var det dags för jobb..och jävlar i min lilla låda vad jag har fått jobba idag. Än det ena än det andra har kommit i min väg men det gör inget för det är då jag trivs som bäst.
Tele på jobbet; mamma dålig. Inte bra, men i skrivande stund är det löst till en start iallafall.
Hem efter jobbet, ut och skotta snö. Jag vet inte varför men när jag skottar snö kvällstid så är det jäkligt rogivande och det går som en dans (eller nja, men man kan ju låtsas).
Sedan in, öppna posten och där finner man....Bruce Springsteen - The Promise! Det är kärlek det. Nu är det bara att hoppas på ny turné.
Lite fotbollsgala har det oxå blivit under kvällen. Säger bara en sak ZLATAN! Femte guldbollen! Kollade på matchen Inter - Milan igår förresten...så underbart när han satte straffen.
Avslutade den här kvällen med att försöka resonera med en något obstinat tonåring, det gick sådär. Inte lätt att vara tonåring ibland...och inte mamma heller för den delen.
Näpp, dags att leta upp en liten musikvideo för kvällen och sen säga gonatt.
Save My Love - Bruce Springsteen
Peace!
En timme senare var det dags för jobb..och jävlar i min lilla låda vad jag har fått jobba idag. Än det ena än det andra har kommit i min väg men det gör inget för det är då jag trivs som bäst.
Tele på jobbet; mamma dålig. Inte bra, men i skrivande stund är det löst till en start iallafall.
Hem efter jobbet, ut och skotta snö. Jag vet inte varför men när jag skottar snö kvällstid så är det jäkligt rogivande och det går som en dans (eller nja, men man kan ju låtsas).
Sedan in, öppna posten och där finner man....Bruce Springsteen - The Promise! Det är kärlek det. Nu är det bara att hoppas på ny turné.
Lite fotbollsgala har det oxå blivit under kvällen. Säger bara en sak ZLATAN! Femte guldbollen! Kollade på matchen Inter - Milan igår förresten...så underbart när han satte straffen.
Avslutade den här kvällen med att försöka resonera med en något obstinat tonåring, det gick sådär. Inte lätt att vara tonåring ibland...och inte mamma heller för den delen.
Näpp, dags att leta upp en liten musikvideo för kvällen och sen säga gonatt.
Save My Love - Bruce Springsteen
Peace!
söndag 14 november 2010
Söndag
Veckans sista, eller första beroende på vem man frågar, dag har jag alltid haft problem med. Ständigt förknippad med mindre avsked sedan tiden jag pluggade borta och sen efter flytten när jag hade varit hemma och hälsat på. Men nu är jag på plats i hemmet och kan fortsätta med min avkopplande helg.
Dagen, egentligen natten, började med att yngsta dottern ringde vid 03:30 och var halvt hysterisk. Efter några lugnande ord kunde vi iaf lägga på och jag fick somna om. Vid 08:30 var det dags för nästa väckning...av hunden. På med kläder och ut i snön för att rasta honom. Efter detta frukost och filmtittande...som jag somnade ifrån. Vaknade till eftertexterna vid elva-tiden. Nu blir det till att försöka ta sig i duschen sen fortsatt slappande resten av dagen.
På återhörande!
Dagen, egentligen natten, började med att yngsta dottern ringde vid 03:30 och var halvt hysterisk. Efter några lugnande ord kunde vi iaf lägga på och jag fick somna om. Vid 08:30 var det dags för nästa väckning...av hunden. På med kläder och ut i snön för att rasta honom. Efter detta frukost och filmtittande...som jag somnade ifrån. Vaknade till eftertexterna vid elva-tiden. Nu blir det till att försöka ta sig i duschen sen fortsatt slappande resten av dagen.
På återhörande!
lördag 13 november 2010
PANG sa det...
...och sen kom skrivlusten tillbaka.
Sitter hemma alldeles ensam över en hel helg för första gången på ett halvår tror jag. Tid för eftertanke alltså.
Jag är fanimig helt hopplös på att blogga numera trots att det händer saker varenda dag som jag skulle vilja dela med mig av! Jag MÅSTE skärpa till mig helt enkelt. Så himla svårt kan det väl inte vara.
Bloggen var min terapi för något år sen, nu har renoveringen av huset varit det. Och som jag har fixat! Känner mig äckligt imponerad av mig själv emellanåt. :-)
Nåja.
Den här helgen har jag inte gjort mer än sett på film, läst, promenerat med hunden och lagat mat. Och det känns helt jäkla underbart. En sån helg har jag inte haft på vääääldigt länge. Igår när tjejerna åkte så la jag mig på sängen och njöt av tystnaden. Ingen tv, ingen musik, inget Wii-spel surrade..bara TYST. Helt underbart.
Det är sällan jag tillåter mig själv att vara i stillhet. Rastlösheten brukar komma som ett brev på posten om jag försöker "bara vara" men den här helgen tycks jag ha lurat arslet av herr eller fru Rastlös. Good for me.
Det enda som saknas just nu är en påse godis!
Peace!
Sitter hemma alldeles ensam över en hel helg för första gången på ett halvår tror jag. Tid för eftertanke alltså.
Jag är fanimig helt hopplös på att blogga numera trots att det händer saker varenda dag som jag skulle vilja dela med mig av! Jag MÅSTE skärpa till mig helt enkelt. Så himla svårt kan det väl inte vara.
Bloggen var min terapi för något år sen, nu har renoveringen av huset varit det. Och som jag har fixat! Känner mig äckligt imponerad av mig själv emellanåt. :-)
Nåja.
Den här helgen har jag inte gjort mer än sett på film, läst, promenerat med hunden och lagat mat. Och det känns helt jäkla underbart. En sån helg har jag inte haft på vääääldigt länge. Igår när tjejerna åkte så la jag mig på sängen och njöt av tystnaden. Ingen tv, ingen musik, inget Wii-spel surrade..bara TYST. Helt underbart.
Det är sällan jag tillåter mig själv att vara i stillhet. Rastlösheten brukar komma som ett brev på posten om jag försöker "bara vara" men den här helgen tycks jag ha lurat arslet av herr eller fru Rastlös. Good for me.
Det enda som saknas just nu är en påse godis!
Peace!
lördag 18 september 2010
Beslutsångest
Ögonlocken känns tunga som bly men ändå är jag inte direkt trött. Jag vet att träningspasset börjar om en timme men det känns som att energin är slut. Ska jag packa träningsväskan och åka ändå eller ska jag tillåta mig att ta det lugnt och därmed få ångest senare idag över att jag INTE varit iväg..Åhhh va trött jag blir på mig själv!
Just nu kan jag mycket väl tänka mig att krypa ner i soffan och se på film en stund för att sen åka ner på byn och besöka höstmarknaden. Men samvetet gnager. Har inte tränat sedan i tisdags. Dör jag av att låta bli? Nä, förmodligen inte.
Får sätta mig och fundera lite...har ju en stund på mig.
Just nu kan jag mycket väl tänka mig att krypa ner i soffan och se på film en stund för att sen åka ner på byn och besöka höstmarknaden. Men samvetet gnager. Har inte tränat sedan i tisdags. Dör jag av att låta bli? Nä, förmodligen inte.
Får sätta mig och fundera lite...har ju en stund på mig.
onsdag 8 september 2010
Valtider
Det kan inte finnas någon som missat att det är valdags snart antar jag? Är det inte Åkesson som står i fokus så är det Wetterstrand, Olofsson, Sahlin eller Ohly. Jag vet inte hur andra blir påverkade men själv blir jag så förbannat trött på allt prat så tarmarna vänds ut och in, ögonen rullar runt och håret blir grått. Men självklart kommer jag att rösta. Nej, jag kommer inte att skriva mer om riksdagsvalet. Jag har aldrig gjort det förut och ser ingen anledning att börja nu. Däremot ska jag se över mina egna val.
För några år sedan var jag, som så många andra Svenssons, ganska bitter, såg problem istället för lösningar, tyckte synd om mig själv för allt och inget, gjorde en del (ganska många) dåliga val osv. Men det kom en vändpunkt. Om någon av mina gamla läsare hittat mig här så kommer resten av det här inlägget att bli lite av en upprepning från förr, så antingen läser ni inte mer nu eller så får ni en flashback. Enkelt, eller hur?!
Anyway...
Min vändpunkt kom när jag började umgås med Tomas. En person som jag inte var särskilt imponerad av...lindrigt sagt. Jag tyckte att han var en dryg jävel med ett ego lika stort som Globen och honom skulle jag minsann inte prata med om det inte var absolut nödvändigt. Jag minns faktiskt en gång när vi sågs på videobutiken i Arvika och han säger "Vi kanske kan sammanstråla och grilla någongång i sommar", självklart svarade jag att det skulle vara väldigt roligt, medans jag i hjärnan formulerade alla möjliga ursäkter jag kunde använda mig av om han skulle få för sig att höra av sig...Han ringde aldrig.
Jag tror att det passerade ett år eller två innan våra vägar skulle korsas på riktigt. Jag hade separerat och kom åkandes från Karlstad med min nya dator i baksätet när tanken slog mig att jag eventuellt skulle behöva hjälp med installationen. Och vem ringer jag till utav alla människor i Arvika om inte till honom! Och det blev, som man säger, startskottet för vändningen i mitt liv.
Få personer i min omgivning är så brutalt ärliga och ifrågasättande som T. Det har varit massor (och då menar jag verkligen MASSOR) av traggel om hur jag tänker, varför jag gjort de val jag gjort i mångt och mycket, han har fått mig att gråta och skratta hysteriskt och han fick mig t.o.m. att åka till London och vandra på glödande kol! Yeah, that´s right...I´m a firewalker (diplom finnes om någon betvivlar det hela).
Hursomhaver...Jag började inse att jag var fast i mitt tänkande och att backen började luta jäkligt mycket nedåt. Känslan var inte särskilt frän. Min irritation mot Tomas berodde med största sannolikhet på att han visste exakt vilka ömma tår han skulle kliva på. Han lämpade över böcker till mig (som han sen frågade vad jag tyckte om så jag var alltid tvungen att läsa dom), tjatade, ifrågasatte, drog med mig på föreläsningar, tjatade ännu mer...
Och utan tvekan hade jag inte varit där jag är idag utan honom.
Jag väljer att se möjligheterna istället för svårigheterna.
Jag väljer umgänge med människor som gör mig glad.
Jag väljer vad jag ska göra, när det ska göras och hur det ska göras.
Jag väljer...jaaa, jag väljer massor av saker men framförallt så väljer jag att vara mig själv.
Min röst år 2010 lägger jag på mig själv.
PS. Inlägget som skrevs den 5:e september har inget att göra med Tomas. Det känns som en god idé att berätta det. DS.
För några år sedan var jag, som så många andra Svenssons, ganska bitter, såg problem istället för lösningar, tyckte synd om mig själv för allt och inget, gjorde en del (ganska många) dåliga val osv. Men det kom en vändpunkt. Om någon av mina gamla läsare hittat mig här så kommer resten av det här inlägget att bli lite av en upprepning från förr, så antingen läser ni inte mer nu eller så får ni en flashback. Enkelt, eller hur?!
Anyway...
Min vändpunkt kom när jag började umgås med Tomas. En person som jag inte var särskilt imponerad av...lindrigt sagt. Jag tyckte att han var en dryg jävel med ett ego lika stort som Globen och honom skulle jag minsann inte prata med om det inte var absolut nödvändigt. Jag minns faktiskt en gång när vi sågs på videobutiken i Arvika och han säger "Vi kanske kan sammanstråla och grilla någongång i sommar", självklart svarade jag att det skulle vara väldigt roligt, medans jag i hjärnan formulerade alla möjliga ursäkter jag kunde använda mig av om han skulle få för sig att höra av sig...Han ringde aldrig.
Jag tror att det passerade ett år eller två innan våra vägar skulle korsas på riktigt. Jag hade separerat och kom åkandes från Karlstad med min nya dator i baksätet när tanken slog mig att jag eventuellt skulle behöva hjälp med installationen. Och vem ringer jag till utav alla människor i Arvika om inte till honom! Och det blev, som man säger, startskottet för vändningen i mitt liv.
Få personer i min omgivning är så brutalt ärliga och ifrågasättande som T. Det har varit massor (och då menar jag verkligen MASSOR) av traggel om hur jag tänker, varför jag gjort de val jag gjort i mångt och mycket, han har fått mig att gråta och skratta hysteriskt och han fick mig t.o.m. att åka till London och vandra på glödande kol! Yeah, that´s right...I´m a firewalker (diplom finnes om någon betvivlar det hela).
Hursomhaver...Jag började inse att jag var fast i mitt tänkande och att backen började luta jäkligt mycket nedåt. Känslan var inte särskilt frän. Min irritation mot Tomas berodde med största sannolikhet på att han visste exakt vilka ömma tår han skulle kliva på. Han lämpade över böcker till mig (som han sen frågade vad jag tyckte om så jag var alltid tvungen att läsa dom), tjatade, ifrågasatte, drog med mig på föreläsningar, tjatade ännu mer...
Och utan tvekan hade jag inte varit där jag är idag utan honom.
Jag väljer att se möjligheterna istället för svårigheterna.
Jag väljer umgänge med människor som gör mig glad.
Jag väljer vad jag ska göra, när det ska göras och hur det ska göras.
Jag väljer...jaaa, jag väljer massor av saker men framförallt så väljer jag att vara mig själv.
Min röst år 2010 lägger jag på mig själv.
PS. Inlägget som skrevs den 5:e september har inget att göra med Tomas. Det känns som en god idé att berätta det. DS.
söndag 5 september 2010
Det är lätt att vara efterklok...eller?!
Såhär i efterhand så vet jag inte vad som var bäst. Att jag drack Irish Coffee och därmed inte kunde köra bil eller om följden av alkoholintaget, ett 6 timmar långt telefonsamtal, var det bästa. Ett snäpp vidare i utvecklingen kom vi iallafall.
Det sätter sina spår ett sånt där maratonsamtal. Ett stort FAAAAAAN när man vaknar och inser att man sovit och därmed missat sms. Chansningen man gör när ett svar skickas flera timmar senare. Alla svordomar man vräker ur sig när telefonen envisas med att vara tyst. Jag tror jag vet varför, men det hjälps inte.
Få personer kan få mig att bli så glad, irriterad, frustrerad, trygg, fundersam, nöjd och massa annat som denna. Och när jag känner så, då är jag fast.
På gott och ont.
Det sätter sina spår ett sånt där maratonsamtal. Ett stort FAAAAAAN när man vaknar och inser att man sovit och därmed missat sms. Chansningen man gör när ett svar skickas flera timmar senare. Alla svordomar man vräker ur sig när telefonen envisas med att vara tyst. Jag tror jag vet varför, men det hjälps inte.
Få personer kan få mig att bli så glad, irriterad, frustrerad, trygg, fundersam, nöjd och massa annat som denna. Och när jag känner så, då är jag fast.
På gott och ont.
Ett nytt seriöst försök.
Det gick som vanligt med bloggandet. Inge vidare. Just nu ångrar jag halvt ihjäl mig för att jag raderade min första blogg. Varför liksom?! Anyway. Jag ska göra ett seriöst försök igen att plita ner några rader med jämna (och inte så långa) mellanrum. Jag vet ju att det här är min terapi och att göra anteckningar på FB vill jag inte.
Såå...vad händer i livet då?
Jobbar - jepp
Kidsen i skolan - jepp
Tränar - jepp
Grannen är a pain in the ass - jepp
Ungefär så ser livet ut. Jättefränt. Inte.
Just nu ser jag fram emot en helg i Karlstad i slutet av september. Hockey och utgång är det tänkt. Välbehövligt.
Måste skriva ett annat inlägg nu.
Peace!
Såå...vad händer i livet då?
Jobbar - jepp
Kidsen i skolan - jepp
Tränar - jepp
Grannen är a pain in the ass - jepp
Ungefär så ser livet ut. Jättefränt. Inte.
Just nu ser jag fram emot en helg i Karlstad i slutet av september. Hockey och utgång är det tänkt. Välbehövligt.
Måste skriva ett annat inlägg nu.
Peace!
torsdag 15 juli 2010
Känslan just nu.
Shit. Jag har snart bott här i 4 månader. FYRA MÅNADER!! Fattar inte vart tiden tagit vägen.
Åkte "hem" (vet att det i egentlig meningen inte är hem) till Arvika förra helgen. Skulle hälsa på en f.d kvartersgranne...passerade deras infart när dottern hejdade mig och frågade vart jag var på väg. Jag var på väg till MITT hus. Hem...hem...hem. Längtar tillbaka enormt mycket emellanåt. Inte till jobbet utan till vännerna och själva stan. Arvika är liksom jag på något märkligt sätt. Ändå måste jag säga att jag trivs här i lilla Malung också. Släkt och många vänner finns ju här. Mitt hus börjar ta form, nåja iaf entréplan, men ändå. Jobbet är SUPERBRA. Jag har alltså egentligen inget att klaga på. Förutom när känslan i kroppen säger att jag inte hör hemma här. Och det suger fett.
Åkte "hem" (vet att det i egentlig meningen inte är hem) till Arvika förra helgen. Skulle hälsa på en f.d kvartersgranne...passerade deras infart när dottern hejdade mig och frågade vart jag var på väg. Jag var på väg till MITT hus. Hem...hem...hem. Längtar tillbaka enormt mycket emellanåt. Inte till jobbet utan till vännerna och själva stan. Arvika är liksom jag på något märkligt sätt. Ändå måste jag säga att jag trivs här i lilla Malung också. Släkt och många vänner finns ju här. Mitt hus börjar ta form, nåja iaf entréplan, men ändå. Jobbet är SUPERBRA. Jag har alltså egentligen inget att klaga på. Förutom när känslan i kroppen säger att jag inte hör hemma här. Och det suger fett.
onsdag 16 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)